Idag blev det favorit I repris, en god vegoburgare pÄ saluhallen.
Detta Àr en film som verkligen berörde mig och att den Àr baserad pÄ en sann historia gör den inte sÀmre, snarare tvÀrtom. Sunny Pawar som spelar huvudpersonen Saroo som ung gör detta mÀsterligt. Vem har inte haft mardrömmar om att som ung komma bort frÄn sin familj och sedan inte hitta dem igen. Detta gör den unge Saroo och för honom Àr det pÄ riktigt. Filmen visar ett smutsigt, fattigt och överbefolkat Indien och att lÀngtan och minnet efter familjen finns kvar trots att tiden gÄtt och att han i övrigt har ett bra liv hos sin nya familj. Jag tycker att det Àr skönt att det i filmen blir ett bra, om Àn tÄrdrypande (för min del) slut Àven om verkligheten för mÄnga andra bortkomna barn sÀkert ser annorlunda ut. Enligt mig bör filmen ses, avnjutas och inte minst begrundas.
Betyg:En hjĂ€rtskĂ€rande historia frĂ„n ett land dĂ€r det varje Ă„r försvinner massor med barn som aldrig hittar hem igen. Pojken som spelar Saroo som liten Ă€r helt fantastisk. Han avgudar sin storebror och vill följa med honom överallt och det Ă€r just det som leder till hela historien. De kommer ifrĂ„n varandra och Saroo blir ensam i en storstad. Ăven om filmen har ett nĂ€stan lycklgt slut sĂ„ bör nĂ€sdukar medtagas, den lĂ€mnar ingen oberörd. Se den Ă€r mitt rĂ„d.
Betyg: