RecensionKänslan av ett slut
21 maj, 2017 Känslan av ett slut
Åter dax för en falafelrulle från kebabvagnen på mårtenstorget. Anledningen till detta val var framför allt tidsbrist innan filmen skulle börja. Fast det är ju även väldigt gott :). Eftersom vi hade så fint väder, och att vi knappt hunnit prata något, bestämde vi oss för att sitta ute och dricka en kopp te efter filmen på ett cafe granne med filmstaden. Äntligen lite sommarkänsla!
Recensioner
Recension:Janet
Detta var en film som jag inte kunde bestämma mig för meddetsamma om jag tyckte om den eller ej. Jag kom till slut fram till att det blev det förra. Mycket beror det på de duktiga skådespelarna men även att det långsamma tempot passar den historia som berättas. Huvudpersonen är en, nästan pensionerad, äldre lite vrång man som får ett arv av en oväntad person från hans ungdom. Arvet gör att han börjar minnas saker som han tidigare haft en annan bild av. Allt eftersom blir det som om han finner ro i hur det har blivit och han förefaller bli mer nöjd med sitt liv och hur det har blivit. Jag tycker om att en del saker blir upp till dig som publik att tolka. Det är en film med ett visst vemod men även med värme och ett positivt slut. Jag tycker absolut att den är sevärd.
Betyg:Recension:Lisa
Ibland är det skönt att bara sätta sig ner, luta sig tillbaka och titta utan alltför många ljudeffekter och häftiga scener eller överraskningar. Någon gång händer det att man hittar något eller får något som slänger en tillbaka till dåtid. Känslorna som dyker upp då kan påverka dig på olika sätt. Man kan njuta av ett minne eller undra om det verkligen hänt på riktigt. Huvudpersonen i filmen får ”ett gammalt minne” som arv och känner sig tvungen att reda ut hur det verkligen var och hur det gick. Man får följa historian i nutid och dåtid och ibland tolka själv vad som verkligen hände. Duktiga skådespelare och fina miljöer bidrar till att man njuter av att titta. Man måste bara tänka bort att huvudpersonen är Bridget Jones pappa. Allt som allt en bra film.
Betyg: