Coronatider har gjort att biografer håller stängt och detta har gjort det mycket svårt att vara biobrud. Efter flera månaders uppehåll fick vi nog och bestämde oss för att film skulle det bli, denna gång på biograf Nattviolvägen. Medlemsbevis behövde visas men mat och dryck ingick och Mats fick medverka som gäst. Står fast vid att film är bäst på bio, fast där kan man inte halvligga i skön soffa, och givetvis var sällskapet är lika trevligt som vanligt.
Med värme och kärlek får vi här möta en grupp människor med funktionsnedsättning och deras dröm om att synas och respekteras. Det är svårt att inte känna sorg och mycket ilska över hur redan utsatta människor blir behandlade, samtidigt så är det i huvudsak en film där du sitter med ett stort leende på läpparna och förundras över deras mod och livsglädje. Förundras gör man också av den passionerade Pär Johansson och Glada Hudik teatern som får drömmen att bli sann. En film och människor som det är mycket svårt att inte älska och bli glad av.
Betyg:Att få uppfylla en dröm är lika viktigt för oss alla oberoende av vad den består av och varför. Att vi alla är lika mycket värda som människor är också självklart, för de flesta. Personerna i filmen har inte riktigt fått uppleva detta förut men nu får de i sällskap av Pär från Glada Hudikteatern en sorts upprättelse. Att se ren och skär lycka blandad med total filterlös öppenhet om hur tufft livet är och har varit gör att man slängs mellan skratt och ilska över hur vissa blir behandlade och glädje över att det finns människor med hjärtat på rätta stället. En fantastisk film som bör ses.
Betyg: